torsdag 3 april 2008

Säger alla sanningen?

Läste på expressen.se att Mona Seilitz är död och när jag läser så börjar jag fundera på hur ofta det är som folk bara säger det som låter bra och om man någon gång kommer att få höra något annat än det positiva när någon myskändis har dött.
Nu ät det inte så att jag har något mot Mona Seilitz (hur skulle jag kunna ha det jag har ju aldrig träffat henne) utan mera fenomenet "Så minns vännerna Mona".

Istället för kommentaren "Jag är helt chockad över beskedet, jag kan inte tro det är sant" skulle det kanske vara "Jag är ju inte förvånad, hon levde ju inte direkt ett sunt liv" eller "vi spelade mot varandra och jag minns henne som en jätteduktig skådis" skulle kunna vara "jag blev ju tvungen att spela mot henne ett antal gånger".

Eftersom jag inte vill vara sämre än andra så ska jag givetvis också minnas och då minns jag Mona som en skön skådis i Göta Kanal och Jönssonligan&Dynamit-Harry.

1 kommentar:

Hilda sa...

Jag stör mig på alla "vackra" minnen som finns efter varenda bortgången människa. Synd att sanningen slutar gälla vid dödsögonblicket.Då är alla människor helgon.Man behöver inte "svärta ner" någon men en liten droppe realism vore kanske att önska...Ha en härlig dag!