Tänkte ringa SVT.

Slog på SVT-text för att se lite fotbollsresultat, min första tanke var att ringa deras kundtjänst för inte f-n kan resultaten stämma, de måste ha skrivit fel men efter att jag även loggat in på nätet så insåg jag att det var sant. Mitt kära Djurgården hade vunnit, hade nästan glömt hur skönt det känns.

På väg ner i hissen.

Nästa år kan vissa se fram mot Valhalla – 462, Vilunda – 347 och med lite tur Södermalm – 564, ja man kan ju undra vad jag pratar om.

Om man är en resande supporter (inte som mig, jag är text-TV-supporter) till Djurgården så får man besöka Valhalla för att se Qviding tillsammans med 462 åskådare, Vilunda för att se Väsby tillsammans med 347 åskådare och med lite tur tar sig Skövde upp från Söderettan med sina 564 åskådare.

Om vi nu ändå ska åka ur så hoppas jag givetvis att det är tillsammans med Hammarby för då kommer det bli bättre fokus på Superettan samtidigt som de Allsvenska lagen tappar publikintäkter.

Om man nu ska hitta något att glädjas åt när man tar hissen ner till superettan så är det att 2010 kan det vara så att 10 av 16 lag i allsvenskan snittar under 5 000 åskådare och om Solnas bästa klubb idag har en konkursmässig ekonomi så kan detta vara nådastöten.

Veckans viktigaste

Sitter på tunnelbanan och läser Rollspel av David Baldacci när en dam slår sig ner framför och tar upp Vinnaren av David Baldacci och jag tänker "den där boken var seg i början, bra i mitten och har lite konstigt slut". Damen tittar upp och jag tror hon ser min bok, hon tänker bergis "den där killen har bra smak", hon skulle bara veta att min sambo har tjatat på mig i minst ett halvår att jag ska läsa dessa böcker men man vill ju inte berätta att man har en bokstylist.

På sätet bredvid är det tre killar och en tjej i gymnasieåldern som slår sig ner och pratar högt om saker som är viktiga i livet, att det är så töntigt med vikbara mobiler, att den ena killen hade spytt som f-n i lördags, att det bara är töntar som går på Norra Real mm.

Även om jag är helt inne i min bok så kan jag inte låta bli att lyssna lite på mina reskamrater på sätet bredvid och efter att de tre killarna i sällskapet sågat större delen av Stockholms olika gymnasieskolor så är det tjejens tur att berätta veckans viktigaste ...

- Det är helt sjukt, jag fattar bara inte hur jag har kunnat gå till skolan tre dagar utan mitt löshår, äntligen känner jag mig hel igen.

Nu infinner sig lite julaftonsstämning i vagnen, jag och Baldaccidamen stannar båda upp och lyfter våra blickar precis som Ferdinands mamma gör i trefilmen på julafton när berättaren säger "att Tjuren Ferdinands mamma var en mycket förståndig mor, fast hon var en ko" vi tittar kort på varandra och konstaterar att vi hört rätt innan vi övergår till att läsa igen.

En historia om en skrytmåns ...

Apropå att tänka på vad man säger och när man säger det så kom jag och tänka på en historia som utspelade sig för minst 15 år sedan på en dyksemester på Maldiverna.

Jag, min sambo och ett par kompisar åkte på en gruppresa med Uppsala Dykresebyrå till Maldiverna en kanonresa där vi bodde i en bungalow 10 meter från stranden.

Ön vi bodde på hette Kuredo och en sak är säker om man inte var där för att dyka eller för total avslappning så hade man hamnat fel för det tog max 10 minuter att korsa ön till fots och man kunde promenera runt hela ön på cirka en timma.

Mitt på ön fanns den enda restaurangen och även baren där alla samlades på kvällarna för ett skönt häng i soffor och fåtöljer.

I baren jobbade två svenskar som jag kände mycket väl då vi hade jobbat tillsammans under ett antal år bland annat på hjulångaren Dixie Queen där jag vid den tidpunkten drev casinot tillsammans med en kompis.

En av killarna i vårt dykresesällskap tillhörde typen som gärna berättade om hur fantastiskt bra jobb han hade, hur fin bil han hade och hur lätt han hade att fixa brudar. Man märkte att hans kompisar tyckte att det var lite jobbigt att han hela tiden ville spela viktig.

En kväll när jag satt och läste vid bardisken kom han fram för att beställa och började då prata med barpersonalen, när han märkte att de pratade svenska så frågade han om de hade jobbat på krogen i Sverige och i så fall på vilken. De svarade att de säsongsjobbat i Åre och i Visby under många år men att de under de senast åren jobbat på hjulångaren Dixie Queen.

Nu sken killen upp som en sol och berättade att han hade en kompis som jobbat där under flera år. Barpersonalen frågade vad hans kompis hette och inom vilken del av krogen han jobbade och det är nu den roliga delen (tycker i alla fall jag) kommer.

Killen svarade att hans kompis hette …… och var casinochef men att han ganska snart skulle köpa loss hela verksamheten då han var så bra kompis med ägaren. Barpersonalen tittade på mig och lite försiktigt så visade jag att de inte skulle säga något utan jag beställde lite mer kaffe och låtsades som ingenting.

Killen gled iväg och jag och barpersonalen hade en ganska rolig pratstund.

Lite senare så var hela dykgruppen samlad och jag satt och pratade lite med en av ”skrytmånsens” kompisar som plötsligt berättade att de var ganska trötta på killens dryga attityd och då berättade jag om den lilla episoden i baren och att det var jag som var ägare till casinot och att jag aldrig hört talas om ”skrytmånsens” påhittade kompis.

Nu ville hans kompisar sätta honom på plats och när vi alla var samlade så sa en av hans kompisar, du ….. vad heter din kompis som är casinochef på Dixie Queen? Skrytmånsen så lite frågande ut och då säger en av mina vänner till mig ”men det måste väl du veta, det måste ju vara en av dina anställda”.

Jag kan lova att killen höll en ganska låg profil resten av resan och han höll sig en bra bit från baren.

Sparka henne!

Jag har sagt det förut och säger det igen ”SLUTA ATT SITTA PÅ OFFENTLIGA PLATSER OCH BERÄTTA SAKER OM DU INTE VILL ATT DET SKA KOMMA FRAM”.

Igår på t-banan på vägen hem satte det sig en tjej i 20-årsåldern framför mig och under 25 minuters resa så pratade hon med 3-4 kompisar i mobiltelefon och samtalen handlade om en enda sak, hur mycket hon kunde utnyttja sin arbetsplats.

Samtalen var i stort sätt identiska och det sjukaste var att alla som hon pratade med verkade tycka att hon var jordens smartaste som lyckades smita och utnyttja sitt jobb.

Tjejen jobbade på någon mindre salladsbar och samtalen gick ut på att hon och hennes jobbarkompis kunde bjuda alla sina kompisar som kom dit på mat för chefen var nästan aldrig där, hon och kompisen turades om att dra tidigare fast de hade betalt till 20.00 för det var så lite att göra efter 16.00 osv.

Till er som läser vill jag säga, känner ni någon som har en salladsbar på Götgatan och har två tjejer anställda så borde det nog göras oannonserade besök.

Signalement på en av de anställda:

Kallar sig Sanna
Cirka 20 år
Ljust halvlångt hår
Lätt överviktig
Cirka 165 cm lång

Sågs senast den 2 oktober sittandes i andra vagnen på gröna linjen på väg mot Hässelby, hon var iförd blå jeans, luvtröja av okänt märke, låga conversekopior och kort brun skinnjacka.

Rosing bakom galler!

Superkändisen Linda Rosing ser nu till att eventuella galna fans inte ska lyckas ta sig in i hennes hem. Hon är inte bara noga med att tala att hon har satt in gallergrind och larm hon talar givetvis om att det är ett Sector som har monterat in det, undra varför?

En tanke som slår mig är om man kanske skulle kunna låsa gallergrinden utifrån?

Undrar om hon har uppfattat villkoren helt rätt när hon säger "Jag har fått ett eget överfallsalarm också som är direktkopplat till SOS, medgaranti om att jag får hjälp inom 2 minuter ifall det skulle hända mig något”

En reseberättelse

Alla bättre bloggar brukar innehålla någon form av reseberättelse och jag ska givetvis inte vara sämre.

Denna berättelse ägde rum under en ledarresa och platsen var Frankrike där vi var på plats för att beskåda basket-EM, ha utbildning och festa (men bara lite grann).

Under ett litet barbesök bestämde sig min mage för att det var dags att gå på toaletten och inte om fem eller 10 minuter utan nu på en gång. Jag började lite lätt desperat att leta efter en skylt som talade om var det fanns en toalett och efter en liten stund (som dock kändes som en evighet) så såg jag en skylt som visade att herrtoaletten fanns en trappa ner i källaren.

Med lite lätt knipande ben tog jag mig ner för trapporna öppnade en dörr och kom in i ett utrymme med ett handfat och två dörrar som ledde till var sin toalett.

När jag öppnat dörren trodde jag först att jag hamnat i en dusch men efter ett par sekunder insåg jag att jag hamnat på en så kallad ståtoalett.



För den som aldrig besökt en ståtoalett ska jag försöka mig på en beskrivning hur denna såg ut.

Rummet var ganska stort, det fanns ett ganska litet hål i golvet och på sidorna om detta hål så fanns det pedalliknande fotplattor i porslin, på väggen på var sida fanns det handtag i metall där man kunde hålla i sig. En annan spännande lyx på franska toaletter var det så kallade toalettpappret som bestod av små fyrkanter i smörpapper på 15 x 15 centimeter som var placerade i ett litet fack på väggen. För er som undrar över effekten i detta papper så kan jag tipsa er om att ta ett smör eller bakplåtspapper och klippa sönder det i sex delar och därefter testa.

När jag väl kommit över chocken tog jag plats på pedalerna för att uträtta mitt ärende och efter så var det dags för rengöring, jag tar ett papper, ett till och … neeeeeeeeeeej, vad i helvete det finns inga fler. Om ni nu testar detta hemma så inser ni ganska snabbt att ni behöver minst 10 fyrkanter innan ni på något sätt kan kalla er färdiga.

Som om nu inte allt redan hade hänt så ”Klick” slocknar ljuset, fransmännen må ha uppfunnit många bra saker men en sak hade de vid den tidpunkt inte kommit på och det var lysknappar som syns i mörkret.

Ok, situationen var nu följande, röven var halvtorkad, jag hade intagit en del dryck, någonstans på väggen fanns det en knapp som tände lyset men som jag inte kunde hitta. Jag har ju aldrig påstått att jag är speciellt blyg och jag är garanterat otroligt snabb på att lösa svåra situationer så plötsligt får jag den briljanta iden att smyga upp min toadörr, lyssna och därefter gena över till den andra toaletten för att se om det finns något papper där.

Hurra, hela facket är fullt med smörpapper men det är nu som den drycken som jag tidigare intagit hjälper till att förlama min hjärna, istället för att stanna på denna toalett och rengöra det som ska rengöras så får jag den briljanta iden att bege mig tillbaka till den andra toaletten.

Men byxor och kalsonger runt knäna, röven halvtorkad och händerna fulla med smörpapper skjuter jag upp dörren och kliver ut i mellanutrymmet och det är nu ni får gissa om det är tomt, neeeeeeeej det är det givetvis inte, mannen som jag möter är i 60-årsåldern och jag lovar att han ser ganska chockad ut. Då jag inte kan någon franska säger jag bara tjena och kliver in på den andra toaletten och avslutar rengöringen.

På väg upp så skrattar jag lite för mig själv och inser att jag har en sjuk historia att berätta för mina kompisar men innan jag gör det går jag till baren för att beställa, jag viftar lite snabbt på bartendern och när han vänder sig om inser jag vem jag mötte med byxorna nere.

Nu är man uppdaterad

Kör en kortare läsning innan lunch av de tyngre huvudnyheterna som man absolut inte kan eller vill missa.

1. Justin Timberlake har dumpat Jessica Biel
2. Papa Dees fru har misshandlat sig själv
3. Andreas Carlssons (medlem i idoljuryn) hornhinna har gått sönder.

Så nu vet man allt man behöver veta och kan avnjuta sin lunch utan att behöva oroa sig för att världen springer ifrån en.