Fick igår uppleva en söndag i den svenska sjukvården då min sambos mormor som är 88 år gått och ramlat omkull i sin kolonistuga.
Allt började med att jag fick ett samtal cirka 17.00 ifrån mormors granne i koloniområdet som berättade att hon ramlat och slagit i huvudet och just nu blev hämtad med ambulans.
Först tänker man ju inte det värsta då tanten inte är purung men grannen berättade att hon mest hade varit lite vimmelkantig men de tog med henne för en koll pga. åldern.
Jag, sambo och dotter lastade oss i bilen och begav oss till Södersjukhuset och väl på plats hittade vi först en parkering för besökande, vi hoppade ur och jag tog mig till p-automaten.
Avgiften var 40:- för 30 minuter och minimiavgiften var en för en timme, vänta lite nu vi skulle parkera bilen inte flytta in i en minisvit på Grand Hotell.
Ovanför står det dessutom en skylt att det längsta man fick parkera var 30 minuter, man kan ju då fråga sig varför de inte satte upp en skylt 80:- för 30 minuter och ett tillägg, ”vi kan ta så här mycket för vi vet att ni inte har något val”.
75 meter från Sveriges förmodligen dyraste parkering fanns det en annan parkering där det kostade 5: - i timmen, gissa vilken vi valde?
Väl inne på Södersjukhuset så utspelade sig följande vid informationsdisken där vi stötte på en riktigt trevlig dam, som vi nedan kan kalla Magica:
Vi: - Hej, min mormor har ramlat ute i sin kolonistuga och ska ha anlänt hit med ambulans.
Magica: - Jaha
Vi: - Vi skulle behöva veta vart hon hamnat.
Magica: - Vilken typ av skada har hon?
Vi: - Vi vet inte då vi inte var på plats, vi har bara fått veta att hon förts hit.
Magica: Men för att veta så måste jag veta skadan hon kan ha hamnat var som helst, kirurg, ortoped (och en massa andra ord).
Vi: - Vi vet inte då vi inte var på plats, det enda vi vet var att hon var lite vimmelkantig.
Magica: Jaha, men det säger mig ingenting.
Vi: - Går det kanske att söka på hennes namn?
Magica: - (suck och stön) Jag behöver i så fall hennes fullständiga personnummer.
Vi: - Det kan vi inte, går det inte på något annat sätt?
Magica: - (ännu större suck) får väl se om det går.
Magica: - Hon är på kirurgen, andra korridoren till höger
Ett bra första möte med den svenska sjukvården, jag vet att man är underbemannade och har ett helvete men på platsen där Magica satt måste man kunna ha lite mer känsla.
Väl på plats på akuten så var det då dags att försöka hitta mormor och gissa om det var lätt!
Jag har hört att det är överfullt på svenska sjukhus men det är en underdrift.
I korridorerna låg det folk av alla de slag och åldrar, några bakom skynken, några i rum men otroligt många direkt på sängar i korridoren.
Jag fick en känsla av att det var fem-sju sköterskor och säkert 40-50 patienter, vi försökte få kontakt med någon för att hitta mormor i något av dessa rum. Efter en ganska så lång stund så fick vi kontakt med en syster och hon kollade i sin dator och sa ”ja hon ska finnas här” sedan gick hon iväg utan att vi riktigt fattade någonting.
Efter 10 minuter kom syrran tillbaka och sa de förlösande orden ”hon finns på rum 18”.
Mormor blev strålande glad när vi kom in för där han hon legat i mer än en timme utan att någon sagt något, men gammal som hon är så var hon tacksam över att hon hade en säng att ligga på. Mormor såg ut som hon åkt rullskridskor på fyllan och ramlat ett antal gånger.
Efter ytterligare 15 minuter kom det in en kanontrevlig syster och konstaterade att inget behövde sys och vi kunde plocka med oss skridskoprinsessan hem för en dusch, rengöring och klädtvätt.
Som jag brukar säga ”jag betalar gärna skatt men låt det då gå till viktiga saker och inte till att överbetalda politiker ska få ännu mer betalt”
