torsdag 15 maj 2008

Dagens hjälte

08.00 och man kliver på T-banan lagom trött med en Metro i handen, det är ganska gott om platser så jag får en sittplats i mitten av vagnen. Jag lutar huvudet och småsover, efter två stationer så kliver det in en otvättad 50-åring och givetvis ska han sitta bredvid mig och stinka. Jag försöker tänka på något annat men det är helt omöjligt och är precis på väg att byta vagn då stinkmannen reser sig och går av. Dags att försöka småsova lite igen men glöm det för nu väller det in en förskoleklass som ska på teater vid Odenplan och de 30 små gullungarna maximerar ljudvolymen i vagnen så mina tankar att försöka sova är som bortblåsta. På sätet mitt emot mig sitter ett av odjuren och läser i en serietidning samtidigt som han avger ett konstant hummande ljud.

Föraren ropar ut Odenplan och mitt inre jublar samtidigt som skolfröknarna föser ut de små liven på perrongen, dörrarna går igen och då upptäcker jag att ett misstag har skett.
Den hummande varelsen på sätet mitt emot mig är kvar, tankarna virvlar genom huvudet, ska jag låtsas som ingenting och låta honom åka vidare hans fröken får väl hämta ut honom på SL:s hittegodsavdelning och jag kan åka vidare till jobbet?

Jag petar på killen lite lätt och säger ”du jag tror att din klass gick av på förra stationen”, nu går SL:s sprinklersystem och brandlarm igång eller man kan i alla fall tro det, men det är killen som ger ifrån sig en gråt som får Carola att framstå som tystlåten. Jag försöker lugna honom och hör mig själv säga ”det är inga problem, vi går av här så åker jag med dig tillbaka”. Vi kliver av på Rådmansgatan och går över på andra sidan perrongen samtidigt som killen gråter oavbrutet. Folk runt omkring funderar säkert på att ringa polisen då de tror att jag just ska röva bort krabaten.

Jag funderar hur jag ska kunna få honom att sluta gråta och slänger iväg en kommentar ”jag såg att du läste Pellefant det gjorde jag också när jag var liten” OK, det var en lögn men vad ska man göra. En liten paus i gråtandet sker och nu gäller det att öka så jag briljerar i Pellefantkunskaper, pratar om möss, trollkarlar och lakritstroll och äntligen når jag Odenplan där klassen står kvar och jag kan överlämna min nya vän.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vrider mig varje gång jag läser din blogg, du måste skriva oftare.

Anonym sa...

Inga kommentarer från helgen, väntar med spänning

Anonym sa...

Vem som helst förstår att det bankar ett ghjrta av guld i din kropp - OCH att du visst läste Pellefant - hur fan kunde du annars veta det där om lakritstrollen?

Anonym sa...

Nu får du allt ta och rycka upp dig och blogga fram lite roligheter så man får skratta lite.