Wallenbergare

En stor fördel med mitt jobb är att man får se många nya platser en stor nackdel är att man hamnar på en hel del usla lunchrestauranger. En av orterna jag besökte idag var Sala där jag varit ett stort antal gånger. Dagen till ära hade jag med mig en kollega och när klockan började närma sig 13.00 så bestämde vi oss för att söka upp en restaurang. Då jag varit i staden innan så fick jag agera guide (har numera sparkat mig själv), vid förra besöket åt jag en riktigt bra sallad på Restaurang Akropolis som ligger mitt i staden så vi styrde kosan dit.

Väl framme vid restaurangen så upptäckte vi att de hade två alternativ på dagens rätt Torsk med äggsås och Wallenbergare. Woooow Wallenbergare en av mina favoriträtter, jag såg redan bilden framför mig, En lagom stor biff av kalvfärs, fint potatismos, skirat smör, rårörda lingon och gröna ärtor.

Lokalen är ganska trevlig och de har ett ganska bra salladsbord och nu såg jag servitören stega mot vårt bord med två tallrikar, dags att hugga in av lunchen och bara njuta men framför mig på tallriken låg nackdelen med mitt jobb. På tallriken kunde jag hitta en väl bränd kött/fläskfärsbiff tunnare än en hamburgare, lingonen lyste med sin frånvaro, det skirade smöret och potatismosen var utbytt mot stekt potatis som legat länge och gräddsås, man kan ju inte klaga till 100% för det fanns i alla fall gröna ärtor.

Om vi klagade? Nej inte till personalen bara till varandra det är väl det man gör som mesig svensk.
En fundering så här i efterhand är ju vad man fått om man valt torsken.

Nu kan man ju tro att historien är slut men det kan ni glömma för restaurangbesöket har varit med hela dagen i form av en sjukt orolig mage med mycket gaser och just nu är jag mest orolig för personalen på Bromma Reningsverk.